Borta bra men hemma bäst!
Jag har valt att åka hem nu på söndag istället för att vänta till 10 december.
Det känns skönt att få komma hem till sambon mina djur och min kära familj (svärisarna inräknade)
Vistelsen här har verkligen varit en upplevelse, jag har åkt berg och dalbana med min hemlängtan men ändå så har jag klarat mig så långt! Jag är inte besviken på att jag åker hem tidigare snarare tvärt om. Är stolt över mig själv som klarat mig så länge, som fått uppleva detta land och allt vad det innebär.
(kommer troligen uppskatta de regniga dagarna mer hemma då det inte blåser så grymt)
Jag har ridit in och tränat hästar, jag har fått lära mig hantera får samt avmaska dem, jag har lärt mig att sticka tröjor m.m. samt både förstå och prata Isländska.
Jag har ätit får kött (kommer aldrig vänja mig) lärt mig stå ut med vilda barn (så gott som iallafall) och jag har än en gång i mitt liv fått öva på anpassningsförmågan.
Som sagt en mycket lärorik tid!
Nu är jag redo för att påbörja Barkis träning där hemma, jag kommer nog dock dra ut på tiden då jag inte har någon "deadline" denna gång och jag vill bygga upp vårat förtroende så mycket som möjligt inför att komma igång med bågskytte och tornerspels träningar i framtiden.
Så på lördag natt kl 3 (4 svtid) beger vi oss mot keflaviks flygplats och jag landar strax innan 12 svensk tid.
Längtar såå efter min kära sambo och resten av släkten!
en häst i grannstallet.
Sötaste voffarna!
Bästa resan i hela mitt liv!
Denhär resan till Island är verkligen den bästa resan jag gjort i hela mitt liv.
Jag är så stolt över mig själv att jag vågade åka, jag är även stolt över hur bra det gått med hästarna.
Allt har gått så bra och jag trivs med famljen, veckan Tobias var här, även om vi inte åkte hela ön runt så var den veckan helt underbar!
Han kom hit och hälsade på mig vilket jag faktiskt inte hade vågat hoppats på.
Självklart har jag en ENORM hemlängtan men bara 16 dagar kvar nu, det överlever jag!
Har dock blivit ganska så kallt nu senaste dagarna så gäller att ta på sig ordentligt med kläder. Hoppas på att få klart på min tröja nr 2, ska bara virka lite och få dit knapparna men virka måste jag få hjälp med.
Ska försöka ta mig i kragen nu någon av dessa 16 dagar och ge mig ut på lite fotografering igen hade jag tänkt. Är ganska vackert när is och frost lägger sig som ett täcke över vissa delar av bergen och allt.
Jag kommer vara så stolt över mig själv att jag klarat av dessa 3 månader + 6 dagar när jag landar hemma i Sverige igen och jag kommer väl tjuta av lycka när jag får träffa familjen och vännerna igen!
Hepp sovtime skulle jag tro, stallet hela dagen i morgon och ska väl försöka rida alla unghästar iaf.
Chillevippen!
bara att bita i det sura äpplet...
Men så smyger sig den där nedrans hemlängtan på en.. saknar ju alla där hemma, speciellt Tobias och katterna och mina syskon. (er andra med såklart!)
Det känns verkligen att man har varit borta länge nu man lixom "glömmer" hur livet där hemma faktiskt är. man ser på bilderna att barnen och djuren växer så det knakar. Min häst växer och får ett bättre psyke och är snart redo för inridning. Allt där hemma verkar gå så fort medans tiden här nästan står stilla.
Det gör den inte men känslan är sådan... hästarna är grundridna allihopa och de yngre behöver snart få via en period, de har fått ta in så mycket info på en ganska kort tid (för dem) de är trots allt bara 3-4 år.
Vill åka hem NU men tyvärr är biljetten för dyr så kan inte ta mig hem i helgen som jag önskar.. det finns en billigare nästa helg men då är de bara 9 dagar kvar (sista dagen räknas inte då vi åker hemifrån ca kl 3 på natten) känns nästan dumt att slänga ut lite över 1000kr då...
Känner mig tvingad till att faktiskt bita i det sura äpplet och stå ut till december trots att det känns förjävla jobbigt med denna hemlängtan.
Bara tanken på att få komma hem och kasta sig i famnen på Tobias och de andra får minst en tår att trilla nu..
JAG VILL!... men kan inte...
En sak är iallafall säker jag åker INTE iväg såhär länge igen... inte utan Tobias iallafall, det är ett som är säkert!
Det är också nu man svär över att allt i denna värld ska vara så förbannat dyrt och att vi ungdomar faktiskt fastnar mellan skola och jobb mitt i ingenstanns.
(tänker på att jag ska bråka med a-kassa, arbetsförmedlingen mfl. när jag kommer hem och är arbetslös)
Vi är för unga och oerfarna för jobb, jo okej det går att få något "skitjobb" där du sliter häcken av dig för en minimal lön som man preciiiis kanske kan lyckas klara sig på. (jag har levt på existens minimum länge)
Men nepp så ser världen ut sätt alla som är 18-25 i en egen säck och lämna dem till slumpen varsego! någon kanske plockar upp några av nyfikenhet..
Det gäller att vara stark, envis, att kämpa, vara mer vuxen än vad man faktiskt är, hellst ska man va 20-25 men lika vis och klok som en pensionär som varit med om allt i livet redan. (hur nu det ska gå till då mer än halva livet ofta går åt till skolbänken idag)
Det är så komiskt med jobb.. först är du för ung och orefaren, sen är du helt perfekt ett tag (kanske) bara du fått lite erfarenhet och fått in en fot, men sen är du inget att ha länge för du är för gammal och erfaren att någon annan måste få ta din plats..
Ja jag vet, jag är ledsen, irriterad och besviken och bara svammlar om allt och ingenting... sånt är jag bra på när jag inte orkar vara social med andra människor.
Men jag tycks inte ha något val det är bara att bita i det sura äpplet och försöka stå ut, får glädja mig med att jag kan gå kring i stallet och svära på svenska i min tysthet över skitväder, vind och kyla utan att någon förstår mig. *haha*
Nej jag hoppas dessa dagar går fort (23 st) annars kommer jag bli... eh.. jag vet inte vad...
27 dagar kvar!
Tiden flyger iväg! Snart har 3 månader gått och jag har tillbringat denna tid på Island, det land jag drömde om att åka till som 6 åring, jag har lärt mig språket som jag alltid velat lära mig både i tal och skrift.
Denna vistelse känns helt underbar, jag har lärt mig mycket nytt vad gäller hästhantering, ridning och unghästarnas träning framförallt för att de ska bli pigga och frammåt.
Jag har alltid haft en bra anpassningsförmåga men även den har jag fått jobba lite med för detta nedrans blåsväder KAN jag bara inte vänja mig vid och se fram emot att gå ut i! (tack och lov har jag ridhus här!)
och det med ridhus kommer jag nog sakna hemma i Sverige för det är väldigt bra att kunna stänga in sig i med unghästarna när man är ensam och ska börja rida dem, de får fokusera på dig som ryttare och inte massa annat.
Får se hur livet ser ut när man kommer hen till Sverige som ska krångla till allt med lagar och regler och inte ha jobb så det räcker till oss unga... Jag hoppas verkligen jag ska hitta ett jobb så jag kan behålla Barki!
För jag vill verkligen inte sälja honom i första taget!
Min snutte plutte häst som ska vara med i SM i beridet bågskytte och delta i tornerspel med mig ;)
Saknar alla där hemma nu speciellt Tobias och mina katter och Barki såklart!
Vill bara få krama om alla!
Mat jag längtar efter tills jag kommer hem..
Vill ha lista:
- Mammas raggmunk
- Mammas kyckling enciladas + bröd snitzlarna med röran i
- Svärmors kasslergratäng
- Rejäl tacos med ordentlig krydda i färsen
- Min egen risröra med massa krydda
- Rejäl köttfärsås med mackaroner och de ska va spetsat med vitlök och curry
- Hot pizza från la kantarell
- kinamat
- Mammas risrätt (Jasses recept)
- Och för att inte tala om mormor Ethels goda mat! bla. Kött, potatis, brunsås och ÄRTOR med gele till!
Man kan nästan tro att jag är hungrig..
Jo det är jag men jag får mat så det står härliga till men karln i detta hus är så mesig vad gäller kryddor så du kan knappt salta för då kan han inte äta.
Saknar den kryddstarka maten med SMAK i helt enkelt...
Annars då?
jorå det går frammåt med hästarna de är mer eller mindre klara.
Idag är det regn och rusk med massa blåst = vill INTE gå ut! (tur det är söndag)
Har beslutat mig för att bita ihop och försöka stå ut till 10 dec men det är banne mig svårt när man har hemlängtan..
35 dagar kvar...
35 dagar kvar, kan inte tiden bara gå snabbare?!?
Jag har en enorm hemlängtan nu, saknar min sambo Tobias, mina bebisar Buffy och Tux, Lillebror och Lillasyster, Barki och många fler!
Mest saknar jag nog min käresta och våra bebisar faktiskt.. drömde om Buffy som kattunge i natt och fy fabian vad tomt det var att vakna utan henne vid min sida!
Men iaf. tiden lider mot sitt slut vilket känns både tråkigt men ändå skönt...
Alla hästar utom en går hur bra som hellst och är redo för att få en viloperiod innan de ska skolas vidare och få lära sig tölt m.m.
Tyvärr har vi ju ett sto som blivit lite tjurig och tvär och inte alls vill vara med hur jag än gör, är dock halvt övertygad om att det är vila som behövs trots att hon varit riden förr samt är 5 år så kan de få överlag när det är för mycket info i huvudet.
Återstår att se, ägaren ska provrida henne hoppas jag för jag vägrar sitta upp på denna häst igen efter allt jag varit med om..
Ne vet inte vad jag ska skriva om direkt så kilar iväg nu =)