Tandläkarbesöket.
Efter en lång dag sitter jag nu i soffan och har smällt i mig pizza, ryggen gör sig påmind om att jag kanske gjort lite för mycket idag men det gör inte mig ett dugg!!
För jag har världens bästa unghäst!!
Idag var det ju den stora dagen D för Barki, tandläkarbesöket hos Torbjörn Lundström.
Började morgonen med att fodra dem ute i hagen som vanligt, packa in det som skulle med i bilen för att bege oss iväg och hämta transporten medans hästarna fick äta.
Var inga som hellst problem att köra den lilla enhästars transporten, den låg som ett streck bakom bilen och märktes knappt att den var med.
Väl vid stallet gick Tessan och hämtade Barki i hagen medans jag ställde in bommarna på ponny höjd och kontrollerade hur vi skulle göra för att fälla bommen utifrån om det skulle komma att behövas.
Såklart hade vi spån i transporten med, satte dit grimskaften och hönätet.
Barki fick repgrimman under lädergrimman och lastningen skulle börja, han valde att gå upp på sidan om lemmen först så fick göra en liten volt och gå upp på nytt. Barki såg sig omkring satte nosen nere på lemmen tog något steg och fick såklart morot, tog ett steg till kollade in väggarna och spånet och vips var han inne på mindre än 5 minuter!! Stod hur snällt som hellst när Tessan satte fast bommen lugnt och försiktigt för att sen stänga lemmen.
Han sneglade bara bakåt för att se vad som hände.
Tog av repgrimman och satte fast honom i lädergrimman och så rullade vi sakta iväg. Vi hörde inte ett ljud mer än en ynka gnäggning första 20 metrarna så undrade nästan om hästen verkligen var med.
Väl framme kikar vi in på en pigg och nyfiken häst som var lite ljummen i pälsen men inte svettig.
Tessan fick gå in och prata med honom och ge en morot som belöning medans jag anmälde att vi anlänt.
Urlastningen gick som smort, jag gick in och Tessan öppnade Barki bara stod där och kikade lite bakåt och när allt väl var klart och jag sa att han fick backa, fick trycka till lite på honom för att han skulle vilja gå ut.
Ute var har nyfiken på allt men ändå lugn så vi gick en promenix för att sträcka på benen innan han fick gå in i en box i väntan på sin tur.
Men att stå i ett fängelse var inte kul efter några minuter, han kunde ju inte titta ut sa han, nedrans galler att vara ivägen. Skulle just ta ut honom för att gå en sväng så var det våran tur att komma in.
Barki tvekade först, varför skulle han gå in i det där stallet för...? Så vi fick lite på puttningshjälp av en annan hästägare.
Han ställde sig snällt på plats i undersökningsrummet och fick bli lite blöt i pälsen så han skulle hitta en ven, vilket han gjorde på första försöket och Barki blinkade inte ens.
Snabbt blev kusebus vääääldigt trött och började hänga med huvudet, efter en stund kom de in och skulle sätta på mössan som han inte reagerade på men när munstegen kom kvicknade han till minsann.
Det blev en spruta till så började det vi kom för.
Han hade jätte fina slemhinnor och tuggytor däremot var har lite väl tidig för sin ålder med att ha bytt alla mjölktänder så själva käken hade inte hunnit med vilket gjorde att tänderna tog lite mer plats än vad de ska.
(meningen är ju att käken ska hinna växa till sig den med och på så vis ge tänderna sin plats de behöver)
Så han fick slipa ner några kanter på några tänder som riskerade att störa slemhinnor och dyl i kinden på honom.
Och vips var det klart!
Stackars trött häst fick saaakta vingla ut till en uppvaknings box för att pigga på sig, självklart fick han ett varmt skönt fleecetäcke på sig då han blev svettig av medlet.
Efter en stund kikade vi på hur bettet jag hade med mig satt på honom och 11,5 är vad han ska ha just nu, dock rekommenderade de mig att hålla koll då han växer mycket än. De tror han kan hamna på 12,5 i slutänden och då med fasta ringar!
Väl när han vaknat fick vi betala (vilket blev en trevlig överraskning då det inte alls blev spå dyrt som jag trott) och gå en promenad för att se så han kunde hålla balansen och pigga på sig det sista.
Vi gick fram till transporten och Barki stannade 1 meter ifrån lemmen och sa ungefär "nej jag går inte in i den där och åker iväg och blir pleggad igen" (jaha tänkte jag, hur går detta utan muta?)
Men valde att bara vänta ut honom, han fick stå där med huvudet rakt fram inte titta bakåt eller backa. Pratade bara lugnt med honom och försökte få honom se transporten på något positivt och målade upp bilden av hur han knallade in i huvudet.
Vips stod han med frambenen halvvägs upp, med lite mera prat och lockande kom han steg för steg med framhovarna upp på lemmen men inte bak inte. Så när han nästan va inne med framhovarna och hade stått så en bra stund skulle jag just be Tessan lägga en hand på rumpan eller ta... längre hann jag inte för då klev han rakt in HELA vägen så jag fick nästan springa med!
Tessan satte lugnt dit bommen och vi pratade med honom samtidigt som jag kliade honom, vips var det stängt och han satt fast utan en enda muta!!
Ska då tilläggas att vi inte alls tränat på detta utan han har åkt från uppfödaren till mig, och så till och från betet men då har han stått lös i transporten.
Väl hemma var det lite mer bråttom med att komma ut då kompisarna skrek efter honom men han väntade vackert på mattes kommando att få backa.
Glad över att komma hem fick han till sitt förtret gå in i boxen, men vi tog in kompisarna en stund medans vi packade ur bil och rengjorde transporten.
Han fick ju inte äta på 2 timmar efter sederingen så vi ville vänta ut det ordentligt, när vi var klara hade tiden "gått ut" så vi fixade lunchen i hagen som blev sen idag då Barki varit iväg så alla fick äta.
OH så glad Barki var att få gå ut i hagen och ÄTA hö!
Stor skillnad bara på det lilla tandis gjorde!
Rekommenderar starkt att åka till Torbjörn för något så litet som en vass kant kan göra sååå stora skador, de sa det att hade vi väntat hade han nog inte sett så fin ut som han nu gjorde.
Med andra ord ska matte tacka sin magkänsla och det som gnagde i bakhuvudet om att något var tokigt.
Åkte och lämnade tillbaka släpet och lyckades backa in det mellan 2 andra släp!
Riktigt duktigt med tanke på att jag inte direkt är van att köra med släp..
Men Barki är ändå dagens stjärna och matte är så stolt att hon nästan kan spricka!
(grät ju nästan i bilen både påväg dig och hem för att han var så duktig!)
Han är helt enkelt bäst och världens snällaste unghäst! :*
Ny anlända och ska se oss omkring.
"varför måste jag stå i ett fängelse?!"
En ganska så trött liten häst efter 1a sprutan innan de började undersökningen.
Tiden går fort
Snart är vi inte bara sambos utan föräldrar med ett liv som vi måste ta hand om på bästa sätt och alltid finnas där för.
Känslan är obeskrivlig! Det ska bli så roligt och mysigt med en liten samtidigt som alla förändringar som det innebär är lite skrämmande i tanken. många frågor dyker upp som man egentligen har svar på men som man ändå ställer sig då och då. (iallafall jag)
"kommer jag bli en bra mamma? kommer jag klara av allt vad det innebär? tänk om jag inte vaknar på natten?"
Många sånna där sjuka frågor som jag egentligen vet svaret på redan, jag har ju för guds skull tagit hand om min kusin Filippa när hon var liten helt på egen hand!
Jag vaknade bara hon pep inne på sitt rum den natten jag hade henne sjäv.
Jag har ju tagit hand om lillebror när han var liten på egen hand och kunnat trösta ibland. Vaknade på natten när mamma var på BB och jag var hos Daniel, ett pip och jag var på fötter och var beredd om han vaknade och blev ledsen.
Likadant med Johanna även om jag inte sovit där med henne än så kan jag ju byta och allt sånt som en storasyster kan hjälpa till med.
Behöver inte vara orolig jag har ju lite erfarenhet men ändå är det så stort att faktiskt bli mamma på egen hand. Då måste jag sköta allt själv men sen har jag ju både mamma och svärmor på telefon jour om det kniper och vi inte reder ut det!
Men innerst inne så vet jag att allt kommer att gå bra och jag gör inget annat än längtar efter att få den lille parveln i famnen och se Tobias min när han först ser den och för att inte tala om när han får den i sin famn 1a gången... (hoppas någon sköterska är framme med kameran då om jag sjäv inte kan)
Nepp nu blir de matlagning och sen ska sambon till jobbet och jag drar till stallet för att packa allt som ska med till tandis inför vår resa i morgon innan jag sen ska åka och byta bil.
Sen måste jag se över tidsplaneringen så vi inte under några omständigheter behöver stressa för Barkis och min skull. Men han är en klippa så allt kommer gå super bra! =)
Barn är underbara!
Daniel kom hit och var sååå glad, vi kommer in i lägenheten efter att ha vinkat av mamma och Johanna och Daniel utbrister:
"vilken maaage du har"
-Ja kommer du inte ihåg att jag har en bebis i magen? (Daniel funderar en stund och tittar på mig)
"jaha, det är en Johanna" (han funderar en kort stund)
"fast hon är ju från mammas mage som mig"
Så lägger han båda händerna på min mage och klappar den och utbrister högt och tydligt.
"Det är ju en MINI BEBIS där inne i magen!"
(Johanna kallades för "mini" innan hon kom, snacka om minne!)
Storasyster fick nästan en tår i ögat då denna underbara unge alltid kommer med så goa kommentarer och är så pratglad!
Vi hade en jätte trevlig dag, vi spelade spel, tittade på postis per och blixten mcqueen (inte bilar förstår ni utan blixten) han hjälpte mig att laga mat och duka bordet och så pussade vi på råttan som var ensam för att kompisen flyttat till himmelen.
En annan kommentar som damp ner vid matbordet.
Han tittar på buren till råttan (Puffin) som är ensam kvar och säger:
"råttans kompis är död och är där uppe i himmelen med farfar, fast farmor är inte där hon är hääär nere."
(ska då tilläggas att jag INTE nämnt att råttan var död utan bara att den flyttat till himmelen)
Så från ingenstanns kom det här och jag fick yttligare en tår i ögat.
Mina småsyskon är helt underbara, saknar dem ofta även om de är bra på att föra oväsen. Hoppas på att kunna få fler och med regelbundna besök av dem när vi flyttat till större och förhoppningsvis får till ett lekrum som de kan leka i.
(min förhoppning är att kunna få en barnkammare och ett lekrum) för då kan Daniel och Johanna vara hos mig och leka fast bebisen ska sova middag.
På eftermiddagen sen åkte jag till svärmor och hennes häst, var så sugen på att bara få sitta lite på en häst så frågade om jag kunde få sitta lite på henne utanför stallet bara. Men svärmor tyckte minsann jag kunde våga rida för Nightan är så snäll! Så det fick bli så men jag fick minsann ta hjälp upp av Carina som nästan fick över mig på andra sidan och svärmor fick faktiskt vackert leda mig en bit innan hon fick släppa. Red ju barbacka och har inte suttit på en häst sen jag skrittade Barki sist.
Men efter en stund släppte hon och jag red själv, Sofie och Sisco var med som sällskap med men de stod och väntade en stund på mig och Nightan som red en liten bit längre på svärmors inrådan vilket gick jätte bra.
Väl tillbaka hos de andra luffade vi på mot stallet och jag kände mig så modig att jag gjorde halt och väntade en stund och travade ifatt Sisco och Sofie en kort bit och så halt igen och vänta lite och trava liite till.
Kändes bra men ska inte bli någon vana, vill inte riskera några olyckor här inte. får skrutta runt på Nightan under svärmors vakande öga!
Barki fick ledigt, han fick bara lite gos och pussar ute i hagen där vi även provade lädergrimmor inför onsdag som jag fått låna. den med orange nosludd på satt bäst så den blev det, insåg då att han är väldigt fin i orange så ska se om jag får tag i saker i orange till honom i framtiden.
Nu är de sovtime tror jag...
Full rulle hela dagen
Såg för roligt ut när den vinka med handen ovanför huvudet och viftade med tårna.
Vårat fina lilla älskade kärleksbarn!
Måste ju erkänna att jag blir mer och mer sugen på att gå på 3D ultraljud just bara för att det är såå mysigt att få Vi vill ju inte veta vad det är för sort det får gärna vara hemligt men iallafall... första barnet är verkligen något speciellt, något nytt, något vackert och helt beundransvärt. Tänk att det faktiskt lever en liten människa inom mig, det är fantastiskt!
Nu har jag även bokat en transport till Barki inför besöket hos tandläkaren, en liten röd med fällbara bommar från utsidan, fronturlastning, och bommarna kan man även sänka till ponny eller höja till stor häst. PERFEKT!
Så han får åka lyx transport också får hoppas jag kan köra riktigt lyxigt med men det ska nog gå bra har ju kört husvagn och lyckats backa med släp och grejor tidigare.
(fast kan avslöja att om jag måste backa gör jag det INNAN vi lastar in Barki)
Nej nu kallar tvättstugan igen... Chillevippen!
Equiterapeuten på besök.
Idag var equiterapeuten Linda ute till Barki.
Han skötte sig exemplariskt fast det var väldigt tråkigt att stå ensam inne i stallet vilket gjorde det små svårt att stå stilla då och då.
Han fick ett bra omdöme om en fin kropp och bra hull, inget sned eller så.
Endast en liten låsning i bogen som han troligen fått pga att han spännt sig av att gå i halkan, lite smärta uppe i nacken som inte riktigt ville släppa som kan bero på något med tänderna eller käken då han kändes stel i just käkområdet.
Det med käken har jag haft misstankar om förut då han har svårt att äta morötter och äpplen om du inte ger småbitar + att han inte tycks gapa ordentligt när han ska äta kraftfoder och hö. Det tar ganska lång tid för honom att äta upp, när de andra hästarna nästan har ätit upp sin mat har Barki hälften eller mer av sin giva kvar.
Så nu är en tid till tandläkare Torbjörn beställd så att vi får veta exakt hur det står till med käke och tänder.
På onsdag nästa vecka bär det av!
Tycker det är viktigt att se till att ens djur mår bra speciellt hästen som ska leva länge och faktiskt "arbeta" tillsammans med mig.
Därför väljer jag nu att göra allt detta i god tid medans han är ung och "oförstörd" så att felen lätt kan åtgärdas och han inte får problem resten av livet.
Samt att jag med gott samvete kan påbörja inridningen sen med vetskapen om att han inte har ont någonstanns.
En glad och positiv häst som mår bra i kropp och själ från öronen ända ner i hovarna och ut i svansen det är det viktigaste för mig!
Dags att uppdatera!
Jag lånade vågen hos svärmor idag och upptäckte att jag gått upp ca 3kg sen jag blev inskriven på MVC 28de december. Kändes lite lustigt att se sin egen vikt ovanför 60 strecket!
Inte undra på att det känns konstigt i kroppen. =P
Barki älskar sin betfor som han får vitlöksmineraler i!
Han får än så länge bara halva givan för att jag ska kunna trappa upp efterhand så att han ska fortsätta tycka om det. Är ju trots allt 1 år sen han åt vitlök och han vet nog inte om det själv då det var en annan sort.
Mina nuvarande planer för Barki:
Nästa gång vi ska ta ut hovslagare överväger jag att sätta på skor, dels pga halkan så han kan få brodd (4st på fram och 2st bak) och dels för att han sliter sina bakhovar snett.
Träningen kommer att stanna på promenader, longering, och hantering där även sadel och träns (med bett) kommer att användas för att göra honom redo inför inridningen när det passar mig efter förlossning och allt.
Han växer så mycket just nu så det är bättre han bara får vara häst och slippa tyngder.
Ta kontakt med equiterapeut Linda Bjärbom för att skämma bort Barki med en genomgång av kroppen och ev behandling. Han har varit lite stel pga halkan samt att han har växt väldigt mycket på senaste tiden så känner på mig att det kanske kan vara en bra idé. Får se vad Linda själv tror =)
Sen ska vi boka in en tid hos hästtandläkare Torbjörn Lundström för en kontroll av tänderna då han ännu har svårt att äta stora bitar (ex morötter och äpplen man inte delat dem) och det tar ganska lång tid för honom att äta upp både grovfoder och kraftfoder.
Känns ändå bäst att kontrollera tänderna så snart som möjligt innan problem uppstår så att säga.
Allt detta kommer att ske innan sommaren så det blir mycket för Barki på ett sätt men allt sker inte i samma vecka kanske inte ens samma månad.
Bara det bästa är gott nog åt den bästa!
Magen i vecka 18 (17+4)
Min älskade häst!
tiden går..
Ja tiden springer iväg, jag glömmer lätt bort att skriva här... fyy skäms på mig!
Magen växer och om 3 veckor har jag redan gått halva tiden, inte klokt att det går så fort!
Barki växer så det knakar och pga det hemska väglaget har vi inte gjort mycket annat än gått små korta promenader på asfaltsvägarna som varit hyffsade.
Just idag tog vi en promenad och gjorde premiär på att gå ut och gå i enbart träns med bett.
Han är van att ha bettet i munnen när vi är ute och går men har alltid haft grimman över att leda honom i.
Det gick hur bra som hellst! han sa ingenting om att få ett litet tryck på bettet när jag ville stanna eller när han vände bort huvudet och jag ville få honom tillbaka mot mig.
Sååå duktig!
Emelie var så gullig och hängde med för att ta lite bilder i det härliga solskenet men har bara fått favoriterna pga att vi inte orkar sitta och skicka alla över msn. (tar sån tid!)
Ska inhämta alla bilder på usb i morgon så kommer det mera!
Dock behöver jag nu hjälp med en sak av er läsare (ni är inte så många men iallafall)
Ska Barki få ett svart eller ett brunt islandsträns?
(ni ser bild här nedan på färgprov)
Så bjuder jag även på en liten bildbomb nedan.
16+4
