rena rama gröten!...

Nu går huvudet banne mig på högvarv... jag kanske ska ge upp helt och börja om? jag står ju bara och trampar på ett och samma ställe hela tiden ändå. Jag kommer ingenvart och jag vet inte vad jag vill längre. En del av mig vet vad jag vill men då måste jag ha pengar och det har jag inte i dagens läge, att ta fler lån går inte ihop sig heller.  (har bara ett)

Jag fick en chans att "starta om" men jag tror jag snarare halkade tillbaka dit där jag kanske inte ska vara... (GAH) jag vet inte... försöker vara positiv men det blir bara rörigt just nu.
Tänk om livet kunde innehålla mindre jobbiga beslut och om världen inte var så nedrans inpräntad med PENGAR, PENGAR, PENGAR! lixom har ni tänkt på en sak.... vi betalar fn för att få gå på toaletten! (okej det går till de stackare som får städa upp det efter oss men ändå) allt idag kostar pengar säg nått som är HELT gratis..?!?

Saker man gör själv får man ju i vilket fall som hellst betala materialet för. Nu spekulerar jag sådär sjukt igen... bättre jag går och lägger mig tror jag... jag vet inte...

förtvivlan...

Varför ska allt bli pannkaka jämt för? Just nu är jag förvirrad till tusen och vill mer än vad jag har tid, råd och kapacitet för! Jag vill ha hus/gård, många hästar, välbetalt jobb, familj, ja allt det där man drömmer om! NU inte sen jag vill ha det NU, jag vill få känna att mitt liv faktiskt är komplett, att jag har något jag verkligen vill kämpa för att hålla vid liv eller få liv i... men det går inte utan ett eget hus eller en gård... För det är hästar jag vill hålla på med men inte enbart ur ridnings synvinkel jag vill så mycket mer!

Jag vet varken ut eller in och detta känns bara förvirrande just nu... Det sliter mig i stycken att vilja vara på 2 ställen samtidigt. Just nu saknar jag Juli någon fruktansvärt mycket!!!
Allt pyssel i stallet... mockningen, väga hö säckar, blanda foder, rykten, att pilla ut hennes man och svans med pälsglans, fläta hennes man, pussa hennes mule och få se hennes sura min, känna doften av henne, känna hennes varma lena päls under mina handflator, kunna prata med henne om allt och hon lyssna, förberedelserna innan ridning med lindor, boots och sadel med skritt täcke för att hon inte fick bli kall, alla reflexer höst och vinter, ridturerna barbacka bettlöst i skogen.
Våra tömkörnings turer ute i skog och mark, våra långa promenader då vi pallade äpplen här och var..

JULI DU FATTAS MIG!! :'(


My heart belongs to you...

Barki

Min fina lilla kille växer och blir fin!
Verkade honom idag.


Barki Från Lilla Ulveryd


Buffy the cat!

Idag fick jag en sambo!
Min lilla kisse Buffy flyttade in, först var det lite läskigt men nyfikenheten tog över så hon spanade in hela vardagsrummet och sovhörnan, väl ute i köket blev hon LIVRÄDD när mina gerbiler började springa i sitt hjul. Stackars kisse hon går inte dit ensam så jag fick flytta in maten i vardagsrummet sålänge =)

Nu sitter vi här i soffan och myser efter att hon skenat runt som en skottspole och jagat en boll och skuggor *hihi*

 

 


Tankar och funderingar

Man hinner fundera en hel del när man är sjuk... och just nu är jag ganska så kluven i mitt val vad jag ska göra med Barki i framtiden..
Sen jag förlorade Juli har jag tappat stinget vad gäller ridningen det är inte alls samma sak längre.
Jag förlorade en stor del av mig själv när hon somnade in och den fattas mig ännu, jag kan inte leva utan hästar! men vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den där inspirations kicken jag hade varje gång jag arbetade med Juli.
Just nu känner jag en viss oro inför Barkis inridning.. Jag vill att han ska bli lika känslig och lyhörd som Juli som jag kunde styra enbart med röst, vikt och med minimala hjälper få henne att dansa under mig. Ingen häst jag ridit efter Juli har varit som henne men det vet jag också att jag aldrig kommer träffa heller.

Men sen är frågan... Juli hade Susann lagt grunden på mycket hantering och tömkörning vilket jag själv också tänkt börja med då vi har samma mål inom hästar. De ska vara känsliga lyhörda och GILLA sitt arbete och inte tvingas till det.

Men vad jag har sett, läst och hört skiljer sig inridningen av en islandshäst ganska så mycket jämfört med "vanliga" hästar. Det känns som om man under en kort tid ska pränta in så mycket som möjligt i hästens huvud (lixom i en artikel står det att en unghäst inom en månad ska kunna ridas i alla gångarter) det känns för mig helt fel alla hästar tar ju olika tid på sig. eller?

Islandshästens första år delas ofta in i tre träningsperioder

Jag ska nu skriva ner punkterna en islandshäst lär sig i period 1:
(tänk nu på att olika tränare har olika metoder, detta är från Ia Lindholm´s artikel i Islandshästen nr:6 2009)
  
 *Gå fot
 *Ledas på båda sidor i skritt och trav
 *Göra halt och backa (när hästen leds)
 *Svänga både mot och bort från tränaren
 *"kyssa stigbygeln" (detta görs först i grimma, sen kapson och sist med bett)
 *Flytta bakdelen och framdelen för handen
 *Longeras med röstkommandon  för fram och stanna
 *komma till tränaren och sändas iväg
 *Komma vid inkallning i hagen
 *Ha sadel på sig
 *Longeras med sadel
 *kunna skritta och (helst) trava och galoppera med ryttare, stanna och backa för lätta tygeltag, först i paddocken sen några gånger på vägen. Både ridkapson och bett används, men bara en tygel och den är fäst i kapsonen.

Dethär arbetet brukar ta ca 1 månad och sen får unghästen vila minst en månad innan träningen tar fart igen och då börjar period 2 (som mest innebär ridning av det jag läser)

Jag själv kan hålla med om att den ska kunna ledas och flytta sig för mitt kropps språk och vise versa.. men att longera en unghäst sliter väl på deras leder en hel del? Jag menar... de växer ju fortfarande och att skena runt runt i en lina kan inte vara nyttigt mer än någongång ibland? (rätta mig om jag har fel)

Sen är det ju tyvärr inte alla hästar som kommer i hagen när man ropar och jag frågar mig också.. var är tömkörningen?!  jag tycker det känns som en överkurs att lära hästen allt detta inom loppet av en ynka månad iallafall när den ska ha en ryttare på ryggen resten av sitt liv sen.. på en månad hinner man väl inte bygga upp ett riktigt stadigt förtroende för unghästen?

Känns som om att detta INTE kommer vara rätt för varken mig eller Barki.. jag vill nog göra som med Juli där att jag börjar gå promenader och vänjer honom vid trafik m.m för att kunna lägga en grund med NH och sen börja tömköra. Tanken är då att jag kan varva promenader och tömkörning och någon enstaka gång longera honom kanske (Juli longerades högst 1 gång i månaden, ska jag longera vill jag ha hästen lös och inte störa med en lina)

Detta ser jag som att de kanske kan ta upp till 2-6 månader beroende på hur snabbt han lär sig och verkar tycka om sitt arbete. Jag vill stärka honom mycket innan jag sitter upp 1a gången därav att jag vill promenera och tömköra mycket i skog och mark och då menar jag inte att han ska jobba varje dag utan kanske på sin höjd max 5 dagar i veckan varav 3 är promenader och 2 är tömkörning.

Har någon tips eller ideér kommentera gärna!
Men hjälptyglar och skarpa bett och slag med spön undanbedes skarpt inget sådant ska behövas till min häst.. (formen på en unghäst kommer när den är redo för det bara den lär sig bära sig och ryttaren rätt från början)