Vi är startklara!
Tjosan hejsan!
Är ganska så seg idag men ändå glad, fick lite mer sömn natten som var än natten innan den då jag knappt sov något alls..
Skönt!
Idag var det MV besök igen och jag kan inte fatta att jag nu ligger på 78 kg!! 20 kilo sen starten, det är inte klokt att man kan gå upp så mycket på en ändå så kort tid... (257 dagar idag)
Bebisen mår bra och har fixerat huvudet nu, hon sa att det satt rejält fast precis som jag misstänkt då det har tryckt på neråt och även kännts som stickningar nertill en hel del då och då.
Hjärtslagen låg mellan 150-155 slag/min så vi skrev 150 på lappen (en fin liten lapp vi fick på 1a besöket som jag ser till att få alla värden och dyl nerskrivet på för att spara till framtiden)
När vi sen skulle gå så sa hon så vackert "vi ses om 2 veckor igen om ni inte redan fått er bebis då"
Det är inte klokt när som hellst kan någonting hända... allt är klart! ungen behöver bara bestämma sig för vilken dag det vill se dagens ljus på allvar och träffa mamma och pappa på riktigt!
Känslan är obeskrivlig. Men ännu står jag fast vid att jag ska klara mig utan onödiga smärtlindringar i medicinska former och det tyckte BM lät som ett bra mål att börja med. Hon tror att jag kommer få en enkel förlossning eftersom ingen på min sida tycks haft några problem så vi hoppas på det.
Jag VILL, jag KAN jag SKA klara mig utan medicinska smärtlindringar!
*hehe* hoppas och drömma kan man alltid ;)
Nej nu ska jag nog gå och plocka ur diskmaskinen och ställa mig och laga lite mat, snacka om att en diskmaskin verkligen kan underlätta i ett hushåll!
Chillevippen!
Är ganska så seg idag men ändå glad, fick lite mer sömn natten som var än natten innan den då jag knappt sov något alls..
Skönt!
Idag var det MV besök igen och jag kan inte fatta att jag nu ligger på 78 kg!! 20 kilo sen starten, det är inte klokt att man kan gå upp så mycket på en ändå så kort tid... (257 dagar idag)
Bebisen mår bra och har fixerat huvudet nu, hon sa att det satt rejält fast precis som jag misstänkt då det har tryckt på neråt och även kännts som stickningar nertill en hel del då och då.
Hjärtslagen låg mellan 150-155 slag/min så vi skrev 150 på lappen (en fin liten lapp vi fick på 1a besöket som jag ser till att få alla värden och dyl nerskrivet på för att spara till framtiden)
När vi sen skulle gå så sa hon så vackert "vi ses om 2 veckor igen om ni inte redan fått er bebis då"
Det är inte klokt när som hellst kan någonting hända... allt är klart! ungen behöver bara bestämma sig för vilken dag det vill se dagens ljus på allvar och träffa mamma och pappa på riktigt!
Känslan är obeskrivlig. Men ännu står jag fast vid att jag ska klara mig utan onödiga smärtlindringar i medicinska former och det tyckte BM lät som ett bra mål att börja med. Hon tror att jag kommer få en enkel förlossning eftersom ingen på min sida tycks haft några problem så vi hoppas på det.
Jag VILL, jag KAN jag SKA klara mig utan medicinska smärtlindringar!
*hehe* hoppas och drömma kan man alltid ;)
Nej nu ska jag nog gå och plocka ur diskmaskinen och ställa mig och laga lite mat, snacka om att en diskmaskin verkligen kan underlätta i ett hushåll!
Chillevippen!
frustrerad...
Jag vill inte klaga men jag måste bara få det ur mig!!
Det är VARMT, det är TUNGT, det är TJOCKT, det är TRÖTTSAMT, det är FLÅSIGT, det är JOBBIGT!!
Kära lilla barn där inne det är fritt fram att komma ut nu... bara säga till så ska vi hjälpa dig på bästa sätt.
Din mamma tycker det räcker med att gå runt tjock och otymplig nu, hon vill börja gå promenader och orka vara aktiv igen.
Din mamma längtar efter att få ha dig i sin famn och mysa och bara få se och beundra dig. Nog för att det är mysigt att klappa på magen och känna dig sparka men vi är så nyfikna på vem just du är..
Kom ut nu mitt lilla kärleksbarn... ligg inte och vänta på övertid är du snäll...
Det är VARMT, det är TUNGT, det är TJOCKT, det är TRÖTTSAMT, det är FLÅSIGT, det är JOBBIGT!!
Kära lilla barn där inne det är fritt fram att komma ut nu... bara säga till så ska vi hjälpa dig på bästa sätt.
Din mamma tycker det räcker med att gå runt tjock och otymplig nu, hon vill börja gå promenader och orka vara aktiv igen.
Din mamma längtar efter att få ha dig i sin famn och mysa och bara få se och beundra dig. Nog för att det är mysigt att klappa på magen och känna dig sparka men vi är så nyfikna på vem just du är..
Kom ut nu mitt lilla kärleksbarn... ligg inte och vänta på övertid är du snäll...
Vinden drar skeppet far...
I morse började jag med att slänga in sängkläder till bebisen i tvätten, käpte ett jätte fínt bäddset med Nalle phu och hans vänner på. Så har jag fått ett fint av mamma men vill ju ha 1a uppsättningen ny såklart!
Var på MVC för kontroll idag lite allmänna frågor och dyl och ingen av mina krämpor eller sådant var onormalt, allt som jag kännt är kroppens sätt att förbereda sig precis som jag misstänkte.
Livmodern hade växt till sig rejält sen sist och bebis låg fortfarande med huvudet neråt men har nu börjat fixera sig, de kallar det stadiet för "ruckbart" eftersom att det inte ännu sitter helt fast (för er som inte är så insatta men nyfikna)
Så mitt ögonmått och känsla av att magen "åkt ner" stämde precis för det är vad som hänt =)
Hon kände även efter hur bebis låg och vi kom fram till att vi troligen kände samma delar båda två *haha*
Hjärtslagen låg idag på 140/min så lite lägre än tidigare men det lät så fint så!
Kan dock erkänna att jag dock blev ganska öm efter behandlingen av kontrollen hur huvudet var och när vi väl kommit hem fick jag två rejäla sammandragningar eller om man nu kallar det förvärkar, kunde inte ens stå upprätt. Lite läskig känsla då jag aldrig innan haft så ont av dem men de gick över, bebis kanske tröck ner huvet lite till pga den "hemska behandlingen" och ville lägga sig mer tillrätta *haha*
(man kan ju alltid hoppas)
Annars är allt numera lugnt, försäkringskassan vill ha in lite mera papper men glömde såklart frimärket så lägger på det på måndag istället när jag ändå ska till arbetsförmedlingen och lämna in yttligare papper som ska till dem. (och jag som trode dessa företag skulle tänka på miljön?!)
Har en sjuk hästabstinens som jag ska stilla lite tillsammans med svärmor i morgon, kanske kan lura med henne att följa med till Barki och gosa lite med honom innan vi åker till nästa. Mycket häst ska det bli.
Så vill jag avsluta detta inlägg genom att skänka en tanke till Sir Gordon, en häst som för ett par veckor sen begav sig till Trapalandas gröna ängar.
R.I.P sötaste ponnysen!
30:e juni 2008, uteritt med mig och Juli
31 juli 2008, Juli hade somnat in och jag fick låna Gordon.
minns tyvärr inte datum för denna men Madde hade ett träningspass för Emelie denna dag.
3 aug 2008, "Gogge" och jag var på promenad
10 sep 2008, uteritt med mig och Quinnie.
Var på MVC för kontroll idag lite allmänna frågor och dyl och ingen av mina krämpor eller sådant var onormalt, allt som jag kännt är kroppens sätt att förbereda sig precis som jag misstänkte.
Livmodern hade växt till sig rejält sen sist och bebis låg fortfarande med huvudet neråt men har nu börjat fixera sig, de kallar det stadiet för "ruckbart" eftersom att det inte ännu sitter helt fast (för er som inte är så insatta men nyfikna)
Så mitt ögonmått och känsla av att magen "åkt ner" stämde precis för det är vad som hänt =)
Hon kände även efter hur bebis låg och vi kom fram till att vi troligen kände samma delar båda två *haha*
Hjärtslagen låg idag på 140/min så lite lägre än tidigare men det lät så fint så!
Kan dock erkänna att jag dock blev ganska öm efter behandlingen av kontrollen hur huvudet var och när vi väl kommit hem fick jag två rejäla sammandragningar eller om man nu kallar det förvärkar, kunde inte ens stå upprätt. Lite läskig känsla då jag aldrig innan haft så ont av dem men de gick över, bebis kanske tröck ner huvet lite till pga den "hemska behandlingen" och ville lägga sig mer tillrätta *haha*
(man kan ju alltid hoppas)
Annars är allt numera lugnt, försäkringskassan vill ha in lite mera papper men glömde såklart frimärket så lägger på det på måndag istället när jag ändå ska till arbetsförmedlingen och lämna in yttligare papper som ska till dem. (och jag som trode dessa företag skulle tänka på miljön?!)
Har en sjuk hästabstinens som jag ska stilla lite tillsammans med svärmor i morgon, kanske kan lura med henne att följa med till Barki och gosa lite med honom innan vi åker till nästa. Mycket häst ska det bli.
Så vill jag avsluta detta inlägg genom att skänka en tanke till Sir Gordon, en häst som för ett par veckor sen begav sig till Trapalandas gröna ängar.
R.I.P sötaste ponnysen!
30:e juni 2008, uteritt med mig och Juli
31 juli 2008, Juli hade somnat in och jag fick låna Gordon.
minns tyvärr inte datum för denna men Madde hade ett träningspass för Emelie denna dag.
3 aug 2008, "Gogge" och jag var på promenad
10 sep 2008, uteritt med mig och Quinnie.
6e juni 2011
Phu man ska inte klaga men när man i vanliga fall redan är känslig för sol och värme och känner att det är ännu värre än vanligt är det inte roligt.
Det är också svårt att inte hålla tyst när kroppen ställer till det för en, finns så mycket jag vill göra men som jag inte klarar av just nu, det trycker på en hel del neråt till och höften smäller som pistolskott då och då när jag rör mig.
Magen både ser ut och känns som att ha "åkt ner" vilket medför att kläderna sitter rent ut sagt "helt åt helvete" men snart har vi vår guldklimp här! <3
Drömde om det inatt... ska inte avslöja för mycket men det var världens sötaste bebis om än skum förlossning *haha*
40 dagar kvar idag, har haft några sammandragningar som kännts mer än vanligt idag men de är inte regelbundna eller gör speciellt jätte ont så än är det lugnt.
Känner en viss spänning inför förlossningen fast måste erkänna att det är med skräckblandad förtjusning, det går ju inte att föreställa sig känslan och smärtorna som man kommer få uppleva.
Hade kramp i vaden inatt vilket jag sluppit nu en längre tid, men vaknade i panik och det gick inte att vinkla upp foten inte ens med handen! Den hade verkligen låst sig till följd av krampen så jag bara kved. Då slog mig tanken mitt i allt att shiet... tänk denna smärta fast säkert värre och på andra ställen... Jag blev lite rädd där ett tag och det slog mig att jag INTE kommer att kunna ligga still om det gör så ont. *haha* spännande ska det blir iallafall och man är ju medveten om att man får lön för mödan och att smärtan släpper så fort den lilla kommit ut och lyckoruset tar över.
Längtar efter vår lilla "bäs" ju!...
Det är också svårt att inte hålla tyst när kroppen ställer till det för en, finns så mycket jag vill göra men som jag inte klarar av just nu, det trycker på en hel del neråt till och höften smäller som pistolskott då och då när jag rör mig.
Magen både ser ut och känns som att ha "åkt ner" vilket medför att kläderna sitter rent ut sagt "helt åt helvete" men snart har vi vår guldklimp här! <3
Drömde om det inatt... ska inte avslöja för mycket men det var världens sötaste bebis om än skum förlossning *haha*
40 dagar kvar idag, har haft några sammandragningar som kännts mer än vanligt idag men de är inte regelbundna eller gör speciellt jätte ont så än är det lugnt.
Känner en viss spänning inför förlossningen fast måste erkänna att det är med skräckblandad förtjusning, det går ju inte att föreställa sig känslan och smärtorna som man kommer få uppleva.
Hade kramp i vaden inatt vilket jag sluppit nu en längre tid, men vaknade i panik och det gick inte att vinkla upp foten inte ens med handen! Den hade verkligen låst sig till följd av krampen så jag bara kved. Då slog mig tanken mitt i allt att shiet... tänk denna smärta fast säkert värre och på andra ställen... Jag blev lite rädd där ett tag och det slog mig att jag INTE kommer att kunna ligga still om det gör så ont. *haha* spännande ska det blir iallafall och man är ju medveten om att man får lön för mödan och att smärtan släpper så fort den lilla kommit ut och lyckoruset tar över.
Längtar efter vår lilla "bäs" ju!...