Hemlängtan!...
Kors, jag hinner inte med i svängarna här... Jag som tänk vara duktig på att uppdatera ofta men tji fick jag.
Iallafall!
Jag har det bra här på ön fortfarande och Tobias var här och hälsade på en vecka (16-23 okt) vilket jag inte alls hade räknat med så det var verkligen en rolig händelse att han fick dela en liiten del av mitt äventyr med mig!
Tyvärr gick den veckan alldeles FÖR FORT och jag hade nog nästan hellre följt med honom på planet hem..
Men nu är det inte så i skrivande stund är det "bara" 6 veckor kvar.. det känns som en hel jävla evighet rent ut sagt.
Jag saknar Tobias, mina katter, jag längtar efter Barki och att få börja med hans inridning i vår (om jag har råd att ha honom kvar)
Jag saknar Daniel och Johanna som enl. alla kort helt plötsligt ser så sjukt stora ut!
Jag vill bara få krama och pussa på dem igen!
Ska jag vara helt ärlig så trivs jag ganska så bra MEN (ett stort MEN) jag börjar tröttna på dessa blåsiga kalla dagar (man vill ju hellst inte gå ut då, i sverige klassas de nog som stormvarning ska jag tala om) att bo under samma tak som en annan familj (jag är ju så van att klara mig själv sen 2007) jag känner mig så, ivägen ärligt talat..
Jag saknar också det där med att kunna ta bilen hem till mamma, svärmor eller någon kompis eller bara kunna dra in till stan och kolla läget om jag får lust.
Nu har jag ju lärt mig en hel del av språket och kan både förstå och prata men ändå så är det svårt att ge sig iväg på egen hand för alla inbitna islänningar pratar ju så nedrans fort så man hinner inte urskilja orden. Engelskan kan vi nästan glömma inte många som kan tala det om de inte tillhör den yngre generationen..
Men jag ska inte klaga jag är ute på mitt livs största äventyr hitills men om jag står ut i 6 veckor till..
ja det kan bara tiden utvisa.. för just nu växer min hemlängtan bara sig starkare för var dag som går...
Iallafall!
Jag har det bra här på ön fortfarande och Tobias var här och hälsade på en vecka (16-23 okt) vilket jag inte alls hade räknat med så det var verkligen en rolig händelse att han fick dela en liiten del av mitt äventyr med mig!
Tyvärr gick den veckan alldeles FÖR FORT och jag hade nog nästan hellre följt med honom på planet hem..
Men nu är det inte så i skrivande stund är det "bara" 6 veckor kvar.. det känns som en hel jävla evighet rent ut sagt.
Jag saknar Tobias, mina katter, jag längtar efter Barki och att få börja med hans inridning i vår (om jag har råd att ha honom kvar)
Jag saknar Daniel och Johanna som enl. alla kort helt plötsligt ser så sjukt stora ut!
Jag vill bara få krama och pussa på dem igen!
Ska jag vara helt ärlig så trivs jag ganska så bra MEN (ett stort MEN) jag börjar tröttna på dessa blåsiga kalla dagar (man vill ju hellst inte gå ut då, i sverige klassas de nog som stormvarning ska jag tala om) att bo under samma tak som en annan familj (jag är ju så van att klara mig själv sen 2007) jag känner mig så, ivägen ärligt talat..
Jag saknar också det där med att kunna ta bilen hem till mamma, svärmor eller någon kompis eller bara kunna dra in till stan och kolla läget om jag får lust.
Nu har jag ju lärt mig en hel del av språket och kan både förstå och prata men ändå så är det svårt att ge sig iväg på egen hand för alla inbitna islänningar pratar ju så nedrans fort så man hinner inte urskilja orden. Engelskan kan vi nästan glömma inte många som kan tala det om de inte tillhör den yngre generationen..
Men jag ska inte klaga jag är ute på mitt livs största äventyr hitills men om jag står ut i 6 veckor till..
ja det kan bara tiden utvisa.. för just nu växer min hemlängtan bara sig starkare för var dag som går...
Jag har det bara bra!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag är så dålig på att uppdatera här men jag har fullt upp med hästarna, att se mig omkring och att sticka.
Min första tröja är klar och blir en perfekt stalltröja, och nu börjat på en annan modell som man kommer kunna ha lite mer till vardags och blir det garn över ska jag göra mig en mössa!
Allt går bra och jag trivs ännu, har idag ridit ut ensam på 2 av unghästarna varav den ena inte ens varit ute med någon av de anda innan pga att vi inte kunde sko henne runt om. (hon ville inte ha skor först sa hon, så vi fick träna på att lyfta hovarna och att stå stilla)
Allt flyter på som det ska förutom att vi har en skadad häst sen ett rymningsförsök de gjorde och så får jag backa några steg med en av dem då det blivit lite för mycket info i hans huvud just nu.
Nu på eftermiddagen vankas det uteritt med handhäst och en unghäst på släptåg, ska bli spännande då han oftast blir väääldigt trött i fötterna men Sunna hon bara drar med honom *haha*
Och nu till det bästa! om exakt 12 dagar (borträknat idag) landar Tobias i Keflavik och ska hälsa på mig en vecka!
Gissa om jag är lycklig! var verkligen inget jag räknat med skulle hända. Kan inte dagarna ta och gå yttligare lite fortare tro...?
Har ju varit här 1 månad nu men tiden har gått så fort så jag har knappt hunnit blinka. Känns även som jag kännt denhär familjen hur länge som hellst då vi kommer så bra överens och allt fungerar så bra.
Redan efter 3 veckor kunde jag förstå en del Isländska, nu efter 4 veckor förstår jag en hel del och kan även göra mig förstådd på Isländska om det behövs. Tyvärr ligger man ju lite på den fega sidan och vågar inte riktigt komma igång och prata ordentligt, speciellt inte med dem man vet kan prata svenska alt engelska.
Jag har redan sagt fel en gång (böjde ordet fel) så herrn jag sa det till började asgarva för jag hade böjt ordet som om det var en tjej jag pratade med.. (behöver jag säga att jag skämdes?!?)
Jaja kika gärna in på Galleriet och kika på länkarna till bilderna jag lagt upp på FB.
Knús Frida
Min första tröja är klar och blir en perfekt stalltröja, och nu börjat på en annan modell som man kommer kunna ha lite mer till vardags och blir det garn över ska jag göra mig en mössa!
Allt går bra och jag trivs ännu, har idag ridit ut ensam på 2 av unghästarna varav den ena inte ens varit ute med någon av de anda innan pga att vi inte kunde sko henne runt om. (hon ville inte ha skor först sa hon, så vi fick träna på att lyfta hovarna och att stå stilla)
Allt flyter på som det ska förutom att vi har en skadad häst sen ett rymningsförsök de gjorde och så får jag backa några steg med en av dem då det blivit lite för mycket info i hans huvud just nu.
Nu på eftermiddagen vankas det uteritt med handhäst och en unghäst på släptåg, ska bli spännande då han oftast blir väääldigt trött i fötterna men Sunna hon bara drar med honom *haha*
Och nu till det bästa! om exakt 12 dagar (borträknat idag) landar Tobias i Keflavik och ska hälsa på mig en vecka!
Gissa om jag är lycklig! var verkligen inget jag räknat med skulle hända. Kan inte dagarna ta och gå yttligare lite fortare tro...?
Har ju varit här 1 månad nu men tiden har gått så fort så jag har knappt hunnit blinka. Känns även som jag kännt denhär familjen hur länge som hellst då vi kommer så bra överens och allt fungerar så bra.
Redan efter 3 veckor kunde jag förstå en del Isländska, nu efter 4 veckor förstår jag en hel del och kan även göra mig förstådd på Isländska om det behövs. Tyvärr ligger man ju lite på den fega sidan och vågar inte riktigt komma igång och prata ordentligt, speciellt inte med dem man vet kan prata svenska alt engelska.
Jag har redan sagt fel en gång (böjde ordet fel) så herrn jag sa det till började asgarva för jag hade böjt ordet som om det var en tjej jag pratade med.. (behöver jag säga att jag skämdes?!?)
Jaja kika gärna in på Galleriet och kika på länkarna till bilderna jag lagt upp på FB.
Knús Frida