I love my life
Jag älskar livet som mamma även om dagarna mest går ut på att mata, byta blöja, se honom sova och under sov stunden försöka sova själv, laga mat eller plocka ordning. Tobias har jobbat nätter nu hela veckan och jag måste erkänna att det är lite jobbigt att vara ensam på kvällarna.. Iofs kan inte Tobias stackarn göra så mycket då pojken bara vill vara hos mamma men det är skönt att veta att man har någon mer som kan hjälpa till om det blir kris.
Har ju fått strikta order om att jag inte får försöka hålla mig från att gå på toa pga att jag gick sönder en del. (jag själv har nog inte fattat hur mycket) men inte så lätt att smita på toa hela tiden med en så liten ju! Lämnade förut idag över till pappan men trots torr blöja och mätt i magen började han efter en kort stund skrika och vilken mamma kan ignorera det hur som hellst när man hör att det bara blir värre?
Försöker ge Tobias tid och chansen att lösa problemet men när pojken börjar ta i från tårna och blir genom svett kan jag inte låta det fortsätta... (Han ska ju inte behöva skrika sig blå) Är jag elak som hoppar in då? Försöker hjälpa till genom att bara trösta bredvid först men det är inte ofta det hjälper.
Idag fick pojken sin snutte som jag köpte häromdagen, var ju tvungen att tvätta den först! Tror den kommer gillas annars får jag väl märka upp en av spy trasorna som han gärna tar tag i annars.
Nej ska se över vad jag behöver inför natten innan pojken vaknar så allt är klart för säng dags.
Chillevippen!
Har ju fått strikta order om att jag inte får försöka hålla mig från att gå på toa pga att jag gick sönder en del. (jag själv har nog inte fattat hur mycket) men inte så lätt att smita på toa hela tiden med en så liten ju! Lämnade förut idag över till pappan men trots torr blöja och mätt i magen började han efter en kort stund skrika och vilken mamma kan ignorera det hur som hellst när man hör att det bara blir värre?
Försöker ge Tobias tid och chansen att lösa problemet men när pojken börjar ta i från tårna och blir genom svett kan jag inte låta det fortsätta... (Han ska ju inte behöva skrika sig blå) Är jag elak som hoppar in då? Försöker hjälpa till genom att bara trösta bredvid först men det är inte ofta det hjälper.
Idag fick pojken sin snutte som jag köpte häromdagen, var ju tvungen att tvätta den först! Tror den kommer gillas annars får jag väl märka upp en av spy trasorna som han gärna tar tag i annars.
Nej ska se över vad jag behöver inför natten innan pojken vaknar så allt är klart för säng dags.
Chillevippen!
Förlossningsberättelse
Vår lilla pojke är helt underbar! Han går stadigt upp och ligger redan över sin födelsevikt, lyfter på huvudet har han gjort sen första dygnet. På åtta dagar har vi gjort slut på blöjorna från bb samt två hela paket av liberos minsta storlek vi har till och med redan tagit några ur nummer tre. Inte klokt vad en sån liten kan göra ifrån sig!
Han verkar tycka om att ligga i vagnen och vara ute på promenad, dessvärre kan inte jag vara ute och gå någon längre sträcka ännu då jag är öm pga att jag gick sönder en del vid förlossningen och fick sys en del. Men det blir bara bättre så när jag väl får börja träna och röra på mig ska vi ta rejäla promenader Loke och jag.
Har dock ridförbud i minst 2 månader till pga skadan som blev, jag måste träna upp musklerna på nytt och får inte överanstränga dem. Känns lite udda men vad ska man göra? Jag har ju fått den finaste gåvan någonsin så detta är ett litet pris att få betala :)
Pojken sitter hos sin pappa så jag kan ju börja på förlossningsberättelsen kanske..
13 juli ca 21:30 börjar värkarna här hemma, tror inte det är på allvar så gör mig klar för att gå och sova men känner snart att det inte är någon idée då det inte avtar utan snarare trappas upp och klockar värkarna det är mellan 3-11 min mellan så ännu inte regelbundet men de känns mer än tidigare och en helt annorlunda känsla.
Ringer och pratar med min mamma lite och sen förlossningen som säger att " de låter som att det blir barn i natt" mycket riktigt så blir det värre och jag ringer mamma igen som är så snäll och rycker ut för att köra upp oss till BB då jag inte vill behöva åka taxi.
Jag ligger på soffan och försöker ta mig igenom värkarna men tar sen på mig TENS apparaten och ställer in den. Har här ingen koll på tiden eller något de sköter mamma och Tobias.
Till slut ringer mamma förlossningen igen och vi får komma dit.
01:22 skrivs jag in och de tar en CTG kurva. Blir tillfrågad om jag vill ha någon smärtlindring men tackar nej då TENS apparaten hjälper mig tillräckligt.
3:30 går vattnet och de passar på att sätta en skalp elektrod på barnet för att lättare avläsa hur det mår. Sen var det bara kämpa på med värkarna och någonstanns här tar vi bort TENS apparaten mitt i allt då jag snurrat in mig i alla sladdar efter att ha stått i gåbord, suttit på boll m.m.
Mellan 5 och 7:34 har det inte hänt så mycket så de sätter in dropp för att få igång det hela mer på allvar igen.
7:55 får jag krystvärkar men bebis vill inte riktigt komma ner. 8:35 kontaktas en ny läkare då CTG kurvan börjar avvika och jag är för trött för att orka krysta ordentligt. Det såkallade roliga här är att jag somnade mellan värkarna!! Fortfarande utan en endaste smärtlindring.
8:43 påbörjar de arbetet med att sätta sug klocka och hjälpa mig under värkarna.
8:56 får jag upp. En liten pojke på mitt bröst.
50 cm lång
3320 gram
Vi stannar över natten och åker sedan hem runt 14 dagen därpå.
Allt rullar på och vi mår bra.
Han verkar tycka om att ligga i vagnen och vara ute på promenad, dessvärre kan inte jag vara ute och gå någon längre sträcka ännu då jag är öm pga att jag gick sönder en del vid förlossningen och fick sys en del. Men det blir bara bättre så när jag väl får börja träna och röra på mig ska vi ta rejäla promenader Loke och jag.
Har dock ridförbud i minst 2 månader till pga skadan som blev, jag måste träna upp musklerna på nytt och får inte överanstränga dem. Känns lite udda men vad ska man göra? Jag har ju fått den finaste gåvan någonsin så detta är ett litet pris att få betala :)
Pojken sitter hos sin pappa så jag kan ju börja på förlossningsberättelsen kanske..
13 juli ca 21:30 börjar värkarna här hemma, tror inte det är på allvar så gör mig klar för att gå och sova men känner snart att det inte är någon idée då det inte avtar utan snarare trappas upp och klockar värkarna det är mellan 3-11 min mellan så ännu inte regelbundet men de känns mer än tidigare och en helt annorlunda känsla.
Ringer och pratar med min mamma lite och sen förlossningen som säger att " de låter som att det blir barn i natt" mycket riktigt så blir det värre och jag ringer mamma igen som är så snäll och rycker ut för att köra upp oss till BB då jag inte vill behöva åka taxi.
Jag ligger på soffan och försöker ta mig igenom värkarna men tar sen på mig TENS apparaten och ställer in den. Har här ingen koll på tiden eller något de sköter mamma och Tobias.
Till slut ringer mamma förlossningen igen och vi får komma dit.
01:22 skrivs jag in och de tar en CTG kurva. Blir tillfrågad om jag vill ha någon smärtlindring men tackar nej då TENS apparaten hjälper mig tillräckligt.
3:30 går vattnet och de passar på att sätta en skalp elektrod på barnet för att lättare avläsa hur det mår. Sen var det bara kämpa på med värkarna och någonstanns här tar vi bort TENS apparaten mitt i allt då jag snurrat in mig i alla sladdar efter att ha stått i gåbord, suttit på boll m.m.
Mellan 5 och 7:34 har det inte hänt så mycket så de sätter in dropp för att få igång det hela mer på allvar igen.
7:55 får jag krystvärkar men bebis vill inte riktigt komma ner. 8:35 kontaktas en ny läkare då CTG kurvan börjar avvika och jag är för trött för att orka krysta ordentligt. Det såkallade roliga här är att jag somnade mellan värkarna!! Fortfarande utan en endaste smärtlindring.
8:43 påbörjar de arbetet med att sätta sug klocka och hjälpa mig under värkarna.
8:56 får jag upp. En liten pojke på mitt bröst.
50 cm lång
3320 gram
Vi stannar över natten och åker sedan hem runt 14 dagen därpå.
Allt rullar på och vi mår bra.
utlovad bildbomb!
Loke
Underbara liv!
Min lilla pojke ligger i sin vagn och sover så tänkte försöka passa på att skriva en rad. Förlossningsberättelsen får dock vänta lite då jag vill skriva den i lugn och ro för att få med allt jag minns inför framtiden sen.
Allt går i sin egen takt, lilla Loke äter, skiter och sover. Allt fungerar jätte bra och jag trivs med att vara mamma kan inte tänka mig något annat längre! Skulle det krävas att jag tvingas ge upp hästarna helt så kan jag lova att mamma livet går före. Men med min underbara son lär det aldrig behöva hända.
Han är så fin och extremt söt! Nästan så man får en tår i ögat när man tittar på honom och tänker "den här krabaten är av mitt eget kött och blod"
Idag är han 4 dygn men ändå känns det som om att han alltid funnits här på något vis. Tobias känner sig nog lite utanför då och då men pojken är väldigt förtjust i mammas mat, speciellt om kvällarna...
Jag som aldrig skulle skaffa barn kan inte tänka mig ett liv utan nu. Det är hur mysigt som hellst att vara förälder och jag vill inte byta bort det för någonting i världen!
Tyvärr lyckas jag inte ladda upp några bilder på honom här då jag sitter med vår iPad, min dator har rasat och jag orkar inte sätta mig vid den externa och styra. Men lovar en bildbomb så fort jag har ork att ladda in dem i datan och ta mig tid att lägga in dem här.
Snart kommer farmor, farfar och farbror på ett kort besök för att leverera blöjor åt oss, på 4 dygn har nästan ett helt paket gått åt och jag är inte redo att köra bil då jag har lite svårt att sitta pga att jag gick sönder en del och fick sys. Så med en dyrbar last vill jag inte köra och längre promenader klarar jag inte riktigt av än, då får jag för ont och kan knappt göra något sen. Lagom är bäst. Tur vi har så underbara far och mor föräldrar som ställer upp för oss! Jag kan nog inte vara mer lycklig just nu. :) Nu ska jag lägga mig på soffan o lata mig tills sonen vaknar för nästa mål mat. Chillevippen!
Allt går i sin egen takt, lilla Loke äter, skiter och sover. Allt fungerar jätte bra och jag trivs med att vara mamma kan inte tänka mig något annat längre! Skulle det krävas att jag tvingas ge upp hästarna helt så kan jag lova att mamma livet går före. Men med min underbara son lär det aldrig behöva hända.
Han är så fin och extremt söt! Nästan så man får en tår i ögat när man tittar på honom och tänker "den här krabaten är av mitt eget kött och blod"
Idag är han 4 dygn men ändå känns det som om att han alltid funnits här på något vis. Tobias känner sig nog lite utanför då och då men pojken är väldigt förtjust i mammas mat, speciellt om kvällarna...
Jag som aldrig skulle skaffa barn kan inte tänka mig ett liv utan nu. Det är hur mysigt som hellst att vara förälder och jag vill inte byta bort det för någonting i världen!
Tyvärr lyckas jag inte ladda upp några bilder på honom här då jag sitter med vår iPad, min dator har rasat och jag orkar inte sätta mig vid den externa och styra. Men lovar en bildbomb så fort jag har ork att ladda in dem i datan och ta mig tid att lägga in dem här.
Snart kommer farmor, farfar och farbror på ett kort besök för att leverera blöjor åt oss, på 4 dygn har nästan ett helt paket gått åt och jag är inte redo att köra bil då jag har lite svårt att sitta pga att jag gick sönder en del och fick sys. Så med en dyrbar last vill jag inte köra och längre promenader klarar jag inte riktigt av än, då får jag för ont och kan knappt göra något sen. Lagom är bäst. Tur vi har så underbara far och mor föräldrar som ställer upp för oss! Jag kan nog inte vara mer lycklig just nu. :) Nu ska jag lägga mig på soffan o lata mig tills sonen vaknar för nästa mål mat. Chillevippen!
Äntligen är han här!
Vår son Loke har kommit!
Han är det finaste som finns..
Runt 21:15 den 13de juli satte värkarna igång.
Klockan 8:56 den 14e julii tittade vår älskade son Loke ut.
3320 gram och 50 lång.
Klarade förlossningen utan någon bedövning, hade TENS i början som vi sen plockade bort, så jag nådde mitt mål och lite därtill.
Berättar mer och lovar bilder en annan dag när jag har datorn och en mindre mamma tokig son i famnen <3
Han blir tung när han sover..
neee inte än...
Neehej ingen bebis än!
Haft några fjuttiga sammandragningar och sover typ nada om nätterna men bebis verkar inte ha några planer på att vilja komma ut.
Igår var ja på MVC besök igen och allt är bra, hade lyckats gå upp yttligare 3 kg så ligger numera på 81 kg (!) kommer ju få ut en dunderklump om jag inte stannar av nu...
Men det lär inte hända.. sitter just nu i skrivande stund och frossar i mat, en panpizza och lite youghurt med flingor har "trillat ner i magen"
Hjärtslagen låg på 145/min och lät så fint så. Ja finns väl inte mycket mer att säga om det mer än att hon tyckte det kändes som att huvudet låg väldigt långt ner jämfört med gången innan.
Parvel lär ändå inte komma ut tidigare det lär bli övertid det vågar jag svära på!!
Barki har lagt på hullet och blivit jätte fin i kroppen och hovarna växer så det knakar! hovis var ute den 22e juni och det behövs redan lite verkning.
Lyckades ta framhovarna igår men får ju böja mig ner så långt vilket inte går med magen ivägen, bak såg ok ut även om tån var lite lång men det får vara sålänge. Hovis kommer ju i början på aug igen så hon får ta rejält då om jag inte får en skopa energi någondag nu.
tre tjockisar påväg!
står lite galet men fin är han! <3
Haft några fjuttiga sammandragningar och sover typ nada om nätterna men bebis verkar inte ha några planer på att vilja komma ut.
Igår var ja på MVC besök igen och allt är bra, hade lyckats gå upp yttligare 3 kg så ligger numera på 81 kg (!) kommer ju få ut en dunderklump om jag inte stannar av nu...
Men det lär inte hända.. sitter just nu i skrivande stund och frossar i mat, en panpizza och lite youghurt med flingor har "trillat ner i magen"
Hjärtslagen låg på 145/min och lät så fint så. Ja finns väl inte mycket mer att säga om det mer än att hon tyckte det kändes som att huvudet låg väldigt långt ner jämfört med gången innan.
Parvel lär ändå inte komma ut tidigare det lär bli övertid det vågar jag svära på!!
Barki har lagt på hullet och blivit jätte fin i kroppen och hovarna växer så det knakar! hovis var ute den 22e juni och det behövs redan lite verkning.
Lyckades ta framhovarna igår men får ju böja mig ner så långt vilket inte går med magen ivägen, bak såg ok ut även om tån var lite lång men det får vara sålänge. Hovis kommer ju i början på aug igen så hon får ta rejält då om jag inte får en skopa energi någondag nu.
tre tjockisar påväg!
står lite galet men fin är han! <3
12 dagar kvar...
Tiden går och nu är man 1 år äldre, inte ville bebis ge mamma bästa presenten genom att komma ut heller.. men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Får se det från den ljusa sidan bebis slipper ligga och plågas i denna kvava varma luft som vi får utstå så kanske bäst den stannar dessa 12 dagar som är kvar till BF trots allt.
Jag sitter här i lägenheten uttråkad och rastlös men är inte heller sugen på att ta bilen någonstanns just nu.. även om jag längtar efter att få gosa med hästarna och lukta på dem..
Svärmor gav rapport om att Barki lagt på hullet riktigt fint och mår prima, han hade kommit i full galopp till grinden och varit överlycklig.
Ska bli så skönt sen när vi byter bete och våra hästar gå på samma ställe. Dels kommer jag få fullständiga rapporter regelbundet + att jag har alla hästarna på samma ställe. Så vill jag rida kan jag låna Nightan om inte Madde ska rida förståss och ta med Barki på släp som handhäst. Och bebis kan ligga och sova i vagnen med ett vakande öga av farmor, farfar eller mormor om inte pappan följt med =)
Bättre kan det inte bli, får se om vi får hem dem i augusti som vi pratat om det vore så skönt för det finns en del bete till dem där trots att vi slagit hö och donat. Barki får nog åka transport om vi lyckas ordna det för jag tror inte någon är sugen på att gå den långa promenaden som säkert tar 3-4 timmar över skog och mark.
Barki är så sjukt duktig och verkar tycka det är okej att åka i en en sån låda så det blir inga problem men tönt matte MÅSTE själv vara med och övervaka allt *haha*
Nu är det inte långt kvar och livet kommer förändras radikalt, det kommer kretsa kring min egen lilla familj och hästarna även om hästarna kommer i 2a hand första tiden. Men jag ser fram emot denna förändring! Jag som tidigare sagt att jag aldrig skulle ha barn tycker inte tiden går fort nog just nu. Vill ha min lilla bebis här nu!
Fast jag kan erkänna att jag inte gärna håller andras bebisar även om jag blir erbjuden, det känns som om att jag kommer tappa dem eller något sånt. Har ju inte hållt i en bebis sen lillasyster var liten och hon blir 2 i okt.
Shiet... 2 år! lillebror är 4.. ändå känns det inte som att det var så länge sedan man satt på BB med lillebror i famnen och inte kunde slita sig för att gå till skolan... (minns att mamma ringde skolan och sa att jag skulle vara hemma) *haha* var på BB hela dagen med dem då.
Barki min lilla pussgurka! <3