förtvivlan...
Jag vet varken ut eller in och detta känns bara förvirrande just nu... Det sliter mig i stycken att vilja vara på 2 ställen samtidigt. Just nu saknar jag Juli någon fruktansvärt mycket!!!
Allt pyssel i stallet... mockningen, väga hö säckar, blanda foder, rykten, att pilla ut hennes man och svans med pälsglans, fläta hennes man, pussa hennes mule och få se hennes sura min, känna doften av henne, känna hennes varma lena päls under mina handflator, kunna prata med henne om allt och hon lyssna, förberedelserna innan ridning med lindor, boots och sadel med skritt täcke för att hon inte fick bli kall, alla reflexer höst och vinter, ridturerna barbacka bettlöst i skogen.
Våra tömkörnings turer ute i skog och mark, våra långa promenader då vi pallade äpplen här och var..
JULI DU FATTAS MIG!! :'(
My heart belongs to you...
vilket tjat om juli hela tiden.. börja älska din nya islandshäst i stället.. det är ju 1½ år sedan juli gick bort å du tjatar om henne i varje inlägg typ!! tråkig läsning!
Jag älskar min nya häst med men vi har inte lärt känna varann så mycket än då han inte hanterats så mycket då jag tyckt han varit för ung och gått på vad de fd ägarna till honom gett mig för tips.
Ska även tillägga att är det så tråkigt att läsa om Juli så låt bli då.. ingen tvingar dig.. Juli var en stor del av mitt liv och hjälpte mig genom många svåra saker och jag fick dessutom inte sörja henne ordentligt. Jag jobbade massor, blev överfallen m.m. så jag fick inte tid att bara vara. Du förstår nog den dagen du själv förlorar någon som stått dig extremt nära att det är svårt att bara glömma och gå vidare.. och vi alla människor sörjer och går vidare på olika sätt, vissa har det lätt vissa har det svårt.. Mvh