För mycket tid att tänka
Jag har helt klart för mycket tid som går åt till att lägga upp fötterna och bara vara just nu, fast det är inget jag skäms över jag behöver det. Sov middag på soffan efter lunchen idag det var sååå skönt att somna ifrån värk och ett snurrande huvud.
Kört ett par maskiner bebiskläder idag igen men nu är det nog bara 1 omgång kvar som består av vinteroveraller och ett vagnsöverdrag.
Haha just nu i skrivande stund kände jag just bebisens fot, det måste varit det det kändes som en liten häl och formen av en fot. Häftigt!
Man hinner tänka en hel del när man är hemma hela dagarna och går runt och pysslar.
Barki växer så det knakar och jag längtar efter att få rida in honom MEN jag måste gå ner till minst 65kg först hellst vill jag ligga mellan 58-60 för att inte ha för mycket vikt på honom i början.
Det är en lång väg kvar innan det är dags då han ska ut och promenera i skogen och klättra samt tömköras för att bygga upp muskler först.
Sen önskar jag såklart att jag ska kunna prova ut en bra sadel också, den jag har idag är ju ny med utbytbara järn och ligger hittils bra men man vet ju inte hur det ser ut när han vuxit till sig, fått muskler och det är dags att börja rida.
Återstår att se helt enkelt jag har ju ponnyputan om det kniper *haha*
Just nu längtar jag bara så mycket efter bebis det är så mysigt att ordna med kläderna och se hur rummet fylls med saker. Speciellt nästa vecka blir riktigt rolig om det går som jag vill. Då hoppas jag på att få hem allt det sista och få göra min amningshörna i sovrummet samt få klart rummet och blöjbytes hörnan i badrummet.
Pratade just med en vän på Island och fy vad jag kan sakna de jag lärde känna där jag måste åka dit i framtiden och hälsa på med barnet så de får träffa oss. Och kanske finns hästarna jag tränade kvar så jag kan hälsa på dem också med lite tur. Saknar lilla Arðis, Pontius och Skjóni speciellt.
Diljá var en häst för sig så synd att hon flippade ur för hon hade kunnat bli en kanon bra tävlingshäst VILKA steg!... men humöret och psyket kunde nog kräva en och annan uppdatering, var trist att höra att hon blivit värre efter att jag åkte hem.
Sunná lärde mig en hel del och vi blev riktiga kompisar till slut efter en liten "testing" period men Pilatus och jag kom nog aldrig riktigt överens. Visst vi fungerade stundtals bara han slapp ridhuset eller att skritta från stallet *haha*
Ceasar (om jag inte minns fel) red jag åt en annan farbror som behövde få igång honom inför att hämta hem fåren i bergen, stenhård i munnen och behövde mycket stöd och drivning i tölten. Till slut fick vi till det och hans ägare var jätte nöjd med min insats.
Det som var svårt med att rida hästarna som redan var inridna (Ceasar, Sunná och Pilatus) var att de visste ju hur man skulle komma undan jobbet och att lyssna. Pilatus var värst slapp jag rida honom var jag tacksam så hade jag sällskap bad jag dem oftast ta honom, vi kom inte överens helt enkelt.
Nu blev det många olika delar och lite rörigt men så är mitt huvud just nu.
Chillevippen!
Jag och Ceeonah på en av våra utflykter
här vid en utkiksplats över en spricka som sträcker sig över hela island som blir 1-2 cm större för varje år.
Kört ett par maskiner bebiskläder idag igen men nu är det nog bara 1 omgång kvar som består av vinteroveraller och ett vagnsöverdrag.
Haha just nu i skrivande stund kände jag just bebisens fot, det måste varit det det kändes som en liten häl och formen av en fot. Häftigt!
Man hinner tänka en hel del när man är hemma hela dagarna och går runt och pysslar.
Barki växer så det knakar och jag längtar efter att få rida in honom MEN jag måste gå ner till minst 65kg först hellst vill jag ligga mellan 58-60 för att inte ha för mycket vikt på honom i början.
Det är en lång väg kvar innan det är dags då han ska ut och promenera i skogen och klättra samt tömköras för att bygga upp muskler först.
Sen önskar jag såklart att jag ska kunna prova ut en bra sadel också, den jag har idag är ju ny med utbytbara järn och ligger hittils bra men man vet ju inte hur det ser ut när han vuxit till sig, fått muskler och det är dags att börja rida.
Återstår att se helt enkelt jag har ju ponnyputan om det kniper *haha*
Just nu längtar jag bara så mycket efter bebis det är så mysigt att ordna med kläderna och se hur rummet fylls med saker. Speciellt nästa vecka blir riktigt rolig om det går som jag vill. Då hoppas jag på att få hem allt det sista och få göra min amningshörna i sovrummet samt få klart rummet och blöjbytes hörnan i badrummet.
Pratade just med en vän på Island och fy vad jag kan sakna de jag lärde känna där jag måste åka dit i framtiden och hälsa på med barnet så de får träffa oss. Och kanske finns hästarna jag tränade kvar så jag kan hälsa på dem också med lite tur. Saknar lilla Arðis, Pontius och Skjóni speciellt.
Diljá var en häst för sig så synd att hon flippade ur för hon hade kunnat bli en kanon bra tävlingshäst VILKA steg!... men humöret och psyket kunde nog kräva en och annan uppdatering, var trist att höra att hon blivit värre efter att jag åkte hem.
Sunná lärde mig en hel del och vi blev riktiga kompisar till slut efter en liten "testing" period men Pilatus och jag kom nog aldrig riktigt överens. Visst vi fungerade stundtals bara han slapp ridhuset eller att skritta från stallet *haha*
Ceasar (om jag inte minns fel) red jag åt en annan farbror som behövde få igång honom inför att hämta hem fåren i bergen, stenhård i munnen och behövde mycket stöd och drivning i tölten. Till slut fick vi till det och hans ägare var jätte nöjd med min insats.
Det som var svårt med att rida hästarna som redan var inridna (Ceasar, Sunná och Pilatus) var att de visste ju hur man skulle komma undan jobbet och att lyssna. Pilatus var värst slapp jag rida honom var jag tacksam så hade jag sällskap bad jag dem oftast ta honom, vi kom inte överens helt enkelt.
Nu blev det många olika delar och lite rörigt men så är mitt huvud just nu.
Chillevippen!
Jag och Ceeonah på en av våra utflykter
här vid en utkiksplats över en spricka som sträcker sig över hela island som blir 1-2 cm större för varje år.
Kommentarer
Trackback